Sannies blogg...

... och jag var på jättedåligt humör hemma. Jag bråkade på Ayla, Adrian och Patrik. Ingen gick säker. Jag åkte till jobbet tidigare bara för att få vara i fred. Då jag kom till jobbet försökte jag varva ner och ladda om inför första lektionen. Inte helt enkelt... Tänk att man kan vara så aggro...

Jag har funderat på hur det skulle vara om jag vore snällare *skrattar*. Kan ni tänka er mig som snäll jämt?! Vilken beskedlig sambo Patrik skulle få då. Tänk om det skulle gå så långt så att jag blev en toffel. Hemska tanke. Är det något jag inte gillar så är det folk som är tofflor. Jag klarar inte av att vara med såna. Om jag hade en sån sambo skulle jag sänka honom totalt.

Patrik är det bäste för mig. Vi är lika envisa båda två och har humör som heter duga. Dock tänder jag till före Patrik, men jag blir "snäll" fort därefter. Vi är lika goa båda två, fast jag tycker nog att jag är mer go, men å andra sidan är jag mer avig också...

Jobb nu, jag tycker om alla kurser jag har utom en. Jag kan verkligen inte hitta det roliga i kursen. Jag har försökt att få till den och göra något bra av den, men det går inte. Jag har vänt ut och in på mig själv. Det kan ha att göra med att boken inte hjälper till för fem öre. Den är torr som fnöske och det tycker eleverna också. Jag vill ha en annan kursbok där man kan få mer inspiration till att göra andra uppgifter också än att bara ha boken. Jag är allergisk mot att köra boken vecka efter vecka och försöker att hitta på sidoprojekt.

Jag hoppas att vi får en ny kursbok till hösten eller att jag slipper kursen helt och hållet.

I helgen ska vi förhoppningsvis ta tag i köket, men jag vet inte hur mycket vi hinner. Barnen ska iväg till Kovland och jag/vi måste nog ringa och kolla nu om det är ok... Det börjar närma sig nu...

Man får ju faktiskt inte sitta och surfa när man har lektion och dessutom sa jag till mina elever att stänga sina nätverkskort... Mmmm, gör inte som jag gör utan som jag säger... Min nya filosofi, eller nåt.

Idag har jag inte så mycket kvar. Jag ska iväg en sväng in i skogen efter jobbet och efter middagen ska jag iväg och träna igen. Måste dock börja gå på ett annat pass också. Det börjar bli lite enformigt att alltid gå på samma typ av pass även om jag tycker att det är jätteroligt.

Adrian verkar trivas på dagis och är glad då man går på morgonen. Det känns jätteskönt och man kan släppa lite på det dåliga samvete man har över att han är så pass liten och så pass mycket yngre än sina dagiskompisar.

Våra fina nya "vit"varor som är rostfria. Jag gillar ju inte ens egentligen rostfritt, men nu blev det så iaf.


Förhoppningsvis kan vi fixa i ordning köket i helgen. Grejerna står iofs redan på plats, men skåp ska flyttas, inhandlas, väggar ska målas och dessutom taket.

Nu ska jag ha lektion EnB. Skriver med sen.

Här ser ni de fem uppgifter ni har att välja mellan då det gäller taluppgiften. Detta ska vara klart 9/2 (A-H) och 11/2 (J-Ö) beroende på ert efternamn... Observera att ni ska hålla TAL och INTE skriva en uppsats. Talet ska vara 5minuter!


1. Hur gör man när man raggar gentligen? Jag behöver bra tips. Gör en lista över dina bästa idéer.

2. om hur du tror att kärlek, sex och förhållanden kommer att se ut i framtiden, låt oss säga om 25 år. Hur träffas man? Hur ser familjen ut? Hur skaffar man barn?

3. Hur blir man ihop när man är 30? Var träffas man, och hur går det till? Är det mycket annorlunda jämfört med hur det går till när man är 16, tror du? Finns det saker som är viktigare att tänka på när man är 30 och letar efter en partner? Skriv om hur du tror/vill/fasar för att det går till när du har fyllt 30!

4. Förhållandet från helvetet! Huvudpersonen/du är fast i ett förhållande med en galning. Vad händer och (hur) tar du dig ut? Välj vinkling - en sådan här historia kan vara allt från tragisk till tokrolig. (Eller är det kanske du som är galningen som är besatt av någon?)

5. Skriv en kort text om att längta. Det ska inte vara en berättelse utan du ska beskriva dina funderingar kring ämnet. Tror du att det kan vara så att den som verkligen unnar sig att längta och sakna får en större möjlighet att känna efter vad han/hon verkligen känner? Eller bygger man bara luftslott om man ett förhållade på distans? Försök få med olika synvinklar på längtan.

I fredags hade Ayla feber och därför blev det inget dagis för varken Ayla eller Adrian. Typiskt! Idag var det dock dags igen. Patrik skulle iväg med Adrian på inskolning. Vad händer? Jo, alla ordinarie fröknar är sjuka! Det innebar att Patrik var på dagis med Adrian från 8-12 och sen gick de hem för att sova. Adrian var inte ensam på dagis idag helelr och fick inte heller sova där... Imorgon ska förhoppningsvis en ordinarie fröken vara där så då kan Adrian vara där över lunchvilan också. Skönt!

Jag och Adrian gick till dagis 9.30 imorse. Idag skulle ha vara där och leka och sen även äta lunch. Det var ungefär likadant som igår. Han lekte och undersökte allt och brydde sig inte alls om att jag var där. Ayla brydde sig inte heller om att jag var där så jag var i stort sett helt överflödig. Då han/vi åt lunch sölade han ner mindre än vad han gör här hemma. Konstigt! Vi gick hem efter lunch och sen sov han i drygt 2½timme. Sköööönt.

Nu ikväll efter vi hade ätit middag åkte jag, Ayla och Adrian till Matfors en sväng. Patrik har ju bastukvällar på torsdagar så han följde inte med. Väl i Matfors fikade vi och barnen lekte. Jag och mamma spelade långsjua och jag vann på 5p och mamma fick 500p :-)

Imorgon börjar jag jobba heltid igen efter en termin med 60%. Det ska bli skönt samtidigt som jag funderar på om Adrina kommer att orka med dagis. Om han inte fixar det får vi lösa det på nåt sätt. Hittills ser det dock bra ut. Adrian trivs verkligen med att vara på dagis med barn runt omkring sig och med en massa leksaker.

Vi var på första inskolningsdagen nu imorse mellan 9.30 och 11. Det var inga som helst problem. Jag drog mig undan efter en stund och han märkte ingenting. Då han slog sig fick en fröken trösta honom, så det verkar gå hur bra som helst. Ayla var jätteglad när vi kom och var med oss i början, men sen lessnade hon och gick och lekte i ett annat rum. Då jag och Adrian skulle gå hem för att äta lunch sa jag till Ayla att vi skulle komma tillbaka i eftermiddag och hämta henne och det var inga problem. Jag trodde at thon kanske skulle vilja gå hem med oss eller tycka att det var konstigt att jag och Adrian skulle hem igen, men inte då.

Adrian kände sig som hemma på en gång på dagis och lekte med bilar, traktorer, en ladugård och diverse annat. Han inte intresserad av andra barn direkt utan tycker att leksakerna är de roligaste han nånsin sett. Imorgon ska Adrian vara där (med mig) mellan 9.30 och typ 11.30 eller nåt sånt. Han ska få äta lunch där och sen ska vi hem och sova. På fredag tar Patrik över inskolningen och då ska Adrian vara där från frukost kl 8-14 då han har sovit klart. Han kommer vara där själv från lunch ungefär.

Inskolningen känns jättebra. Det beror antagligen på att man känner alla fröknar där redan och att Ayla går där och kan ta hand om Adrian om det skulle vara nåt. Men jag lovar att det känns i mammahjärtat! Då jag gick till dagis med Adrian i morse blev jag faktiskt lite gråtmild. Tänk att min lilla kille har blivit så stor att han har börjat på dagis.

Japp, ni läste rätt. Nu ska Adrian in i förskolans värld. Jag hoppas på att han kommer att trivas på dagis (annars vet jag inte vad jag gör). Nu ska jag byta blöja på honom och göra oss i ordning.

Håll tummarna för oss.

... att jag fick migrän i tisdags och den gav inte med sig förrän på torsdagen. På fredag morgon kom migränen tillbaka igen, men jag gick och jobbade iaf. Jag hann ta tabletter i tid så migränen gav faktiskt med sig efter någon timme. På eftermiddagen åkte jag till VC för att försöka få någon hjälp mot min migrän. Den har blivit betydligt värre sedan jag fick Adrian och nu är det faktiskt riktigt jävlig. Då jag får migrän nu håller den i sig i tre dagar. Det kan vem som helst bli helt knäckt av.

På VC fick jag träffa en bra läkare (för ovanlighetens skull). Hon konstaterade efter en massa frågor och undersökning att jag ska stå under daglig medicinering. Jag fick dessutom recept på en nässpray (som är receptfri) eftersom den fick migränen att lätta i torsdags. Jag hoppas nu verkligen att jag slipper hemska migränanfall som håller i sig i tre dagar.

Jag började som sagt jobba i fredags eftersom jag är föräldraledig onsdagar och torsdagar. Det kändes faktiskt som om man inte hade varit ledig alls. Man kommer ju in i jobbet på en gång. Igår hade vi öppet hus på jobbet och jag var med för första gången. Jag hade inte så mycket att göra mer än att vara trevlig. Det är rätt svårt att vara informatör på både elsidan och mediasidan då jag bara har kärnämnen, men jag var där och var trevlig iaf :-)

Idag fyller min bror 38år. GRATTIS!
Vi kommer inte att åka dit eftersom Ayla ska med farmor på julgransplundring och Adrian är sjuk igen. Jag ska snart ringa och gratta Patrik.

Ha de

Idag jobbade Patrik typ halvdag. Det fanns inga jobb så han stannade hemma efter lunch. Vi åkte då iväg till Mediamarkt och köpte kyl och frys. Igår var vi där och köpte en spis. Jag ville ha svarta vitvaror och vad blev det då??? Jo, rostfria fast jag inte alls gillar det. Det fanns inte svarta modeller av de varor vi ville ha. Men det kommer att bli jättebra ändå. Vi får grejerna om ca två veckor.

Efter besöket på Mediamarkt åkte vi till Drakborgen. Vi har inte varit där sedan i maj, men nu kom vi äntligen iväg. Ayla och Adrian har busat jättemycket. VI åt mellis där och Ayla fick glass också. Ayla vägrade gå hem när vi sa till och åkte rutchkanan säkert 15-20ggr till. Jag fick bära en skrikandes Ayla därifrån till påklädningen.Efter Drakborgen åkte vi till Max och åt middag, så det har varit en riktigt lyxig dag för barnen (förutom Mediamarkt då kanske).

Imorgon ska jag försöka jobba. Jag har tagit med mig fyra rättningshögar. Jag trodde att jag faktiskt skulle jobba någon av mellandagarna, men det har inte blivit av, men nu måste jag ta tag i det. Fast iofs har jag ju faktiskt ledigt och jag har en och en halv vecka på mig på jobbet att rätta grejerna innan högarna blir "för gamla".

Ha de

Ikväll har vi haft besök av Patriks storasyster och (nästan) hela hennes familj. Katja, Anders, Andreas och David kom hit och åt middag med oss. Vi bjöd på hasselbackspotatiks och lövbiff med champinjonsås. Det var gott :-)

David har hunnit bli 8månader. Vi såg honom senast nån gång i somras och då var han yttepytteliten. Adrian var fascinerad av David till en början och petade på honom när de satt i Adrians rum och lekte lite. Ayla hjälpte till med David och gav honom leksaker och vid middagen såg hon till att han fick vatten. Anders busade med David under middagen och Ayla sa "Nä, nu räcker det!" Vi började skratta åt hennes kommentar. Hon kanske blev avundsjuk, vad vet jag.

Det var riktigt roligt att träffa dem. Det är så långt mellan varven. Jag hoppas att vi kan åka ner till Sthlm i sommar och träffa dem igen. Nu har ju Adrian en mer eller mindre jämnårig kusin att leka med och det måste man ju uppmuntra.

Typiskt nog glömde vi att ta kort. Vi kom på det när de hade gått...

Batteriet i datorn håller tyvärr på att ta slut nu, men jag skriver snart igen.

Året började med att jag var ganska nybliven tvåbarnsmor med rätt dålig erfarenhet av föräldraledighet eftersom jag inte mådde så bra då jag var föräldraledig första gången (med Ayla). Jag var faktiskt ganska orolig över att jag skulle må dålig även av denna föräldraledighet. Adrian har varit en fröjd att vara hemma med. Nog sjutton har det varit otroligt jobbigt! Men han har ändå gjort det ganska enkelt. Han är en riktigt glad kille som inte gnäller så ofta. Det som var jobbigast första halvåret var de dagar då jag var helt ensam med båda barnen (två dagar i veckan).

Adrian växte under året och blev allt större. Han har hela tiden varit större än vad Ayla var vid samma ålder :-)  Han lärde sig krypa vid åtta månaders ålder och blev allt mer nyfiken av saker runt omkring honom. Nu petar han på allt och blir jättearg om man tar något ifrån honom. Han förstår inte alls varför han inte får stoppa in teljus i munnen eller varför man inte får peta på mammas dator... Adrian lärde sig gå nu i slutet av december, men vissa dagar tycker han fortfarande att det är bättre att krypa lite, särskilt om han behöver komma framåt snabbt.

Ayla blev tre år i februari och blev då en stortjej. Hon har utvecklats väldigt mycket i år och talet har börjat släppa alltmer. Hon är en väldigt härlig tjej, men har ett väldans humör när hon sätter den sidan till. Hon vet vad som är rätt och fel (även när det gäller andra) och ställer upp för sina kompisar på dagis om de blir orättvist behandlade. Hon tar bra hand om sin lillebror, men tycker också att han är jättejobbig ibland. Vissa dagar leker de hur bra som helst, medan andra dagar får han inte vara i närheten alls.

I mars åkte jag, Patrik och Adrian upp till Umeå NUS för en konsultation av mina implantat. Käkkirurgen kom fram till att det var bäst att göra en bentransplantation i överkäken och ta ben från underkäken. Operationen ägde rum i juni och ansågs som lyckad. Jag åkte upp själv och fick sova över på patienthotellet. Dagen efter gick jag till NUS och fick dricka lugnande medel och även en lugnande tablett (för att vara på den säkra sidan). Jag kommer knappt nu ihåg operationen. De sa efteråt att jag skulle glömma den pga allt lugnande medel. I december var det dags för ytterligare en operation i Umeå. Nu satte de tillbaka en fixtur (skruv) i överkäken som de tog bort vid operationen i somras. Operationen gick bättre än förväntat, men nog var det jobbigt! Fy vad jag gruvade mig innan. Nu känns det jätteskönt att det är gjort. Men resan är inte slut än... Det kommer mer i mars.

Sista juni åkte jag, Eva och Anne-Mi till Grekland på en välbehövlig semester utan karlar och barn! Vi badade, solade, njöt och drack vin varenda dag. Vi tog en båttur två av dagarna och njöt ännu mer (om möjligt). Den resan var helt perfekt!

Jag började jobba igen efter min föräldraledighet i augusti. Dock var jag fortfarande fl 40%. Patrik åkte till Portugal på festival i tio-elva dagar och jag var själv med barnen. Det blev en rätt tuff start på jobbet då jag hade Adrian med mig då och då, men det fungerade på nåt sätt ändå. I oktober åkte han till USA på kurs och jag fick återigen ta med Adrian på jobbet då och då. Jag överlevde trots allt även dessa två veckor.

Det blev lugnare i slutet av året och nu ser jag fram emot 2009 och allt vad det har att erbjuda! Adrian har blivit äldre som sagt och första året med barn är det absolut värsta, sedan blir det bara bättre och bättre. Alla turer med mina tänder hit och dit ska ordna upp sig i år och jag börjar jobba 100% igen redan nu i mitten av januari.

Jag önskar alla mina vänner och bekanta ett riktigt gott nytt år!

Nyårsafton började med att jag lagade mat till dagen efter. Jag började med en gryta (min första någonsin) och gjorde en yoghurtspannacotta. Därefter duschade vi och klädde på oss. Vi åkte till Kovland med barnens packning eftersom de skulle sova där senare. Vi skyndade iväg till Tobias och Janet för att fira nyår där tillsammans med två andra barnfamiljer, men... En mamma och ett barn var sjuka så två av mammorna och tre av barnen kom inte.

Vi åt en jättegod middag som bestod av snittar, förrätt med renkött och löjrom, älginnerfilé och hasselbackspotatis. Till efterrätt åt vi en vaniljpannacotta med passionsfrukt till. Efter huvudrätten gick vi ut och tände på några raketer för barnens skull. Ayla sprang in och grät. Hon gillade inte alls raketerna. Hon har aldrig gillat dem. Adrian brydde sig inte alls. Vi körde sedan barnen till Patriks mamma och pappa. Jag och Patrik återvände till Patriks kompisar för efterrätten och kaffe. Sedan började även jag att 'fira'. Vi stannade kvar hos dem över natten och dagen efter åt vi resterna från gårdagen till frukost. Mumma!

Vi åkte och hämtade barnen när jag blivit nykter och åkte hem. Jag vände typ bara i dörren och åkte till tåget för att hämta Patriks storasyster Katja och hennes två barn. De skulle till Irene oc h Mauri, så jag skjutsade ut dem. Väl hemma igen började jag städa inför kvällens middag. Precis när jag skulle sätta igång grytan för den sista omgången av sjudning ringde det på dörren. Oj! Gästerna kom en halvtimme förtidigt. Jag hade inte hunnit ta bort strumporna från vardagsrumsgolvet än och inte heller en del annat som jag hade velat hinna med. Ja, ja...

Vi spelade/sjöng lite Lips och åt sedan middag. Det blev mera Lips och maten blev förresten uppskattad. Jag är nöjd med min första gryta nånsin. Köttet hade kanske kunnat vara med saftigt, men det kanske det blir nästa gång.

Nu ska jag och Ayla snart ut och prova hennes skridskor för första gången. Vi väntar bara på att Patrik ska kliva upp så han kan vara med Adrian. Patrik hade morgonpasset imorse och gick och la sig när Adrian somnade igen vid 9.

Gott Nytt År till er allihop

(Jag kanske skriver en kort nyårskrönika senare idag om jag kommer ihåg)